VINTERN - 2010-2011

Vi har nu kommit en bit in på nya året 2011 och alla barnen jobbar på i skolan. Det har varit stor turbulens i skolans värld här i Tanzania då det var allt för många som inte klarade de nationella proven. Det har gett regeringen problem eftersom många föräldrar nu reser sig och klagar. Vi hoppas detta ska ge förbättringar framöver och att det kan bli en hjälp till alla föräldrar som nu måste ge sina barn extra undervisning då lärarna är för få i skolans värld. Våra barn på centret har dock klarat sig ganska bra även om en flicka har haft det tufft då hon var sjuk och inte kunde göra sina prov en termin. Trots att vi bad att hon skulle få göra dem senare har lärarna betygsatt henne som icke godkänd även om inte alls gjort provet.
Det har under vintern varit lite omsättning på personalen på centret. Vi har då fått en ny medarbetare som heter Marta och som egentligen är lärare. Det betyder ju väldigt bra hjälp till alla våra skolbarn. Det är inte så lätt för barnen att knyta an till nya personer allt för ofta så vi hoppas att detta team ska fungera bra framöver så vi slipper byta personal igen . Barnen behöver ju den trygghet och stabilitet de kan få.
Vi har nu i två veckor haft besök från Sverige och barnen har lekt med svenska barn och lärt sig sjunga ”prästens kråka” och andra lekar. De har satt en massa pärlplattor och fått fina prydnadssaker samt lite nya böcker. Vi är glada över att alla barnen är vid god hälsa. Vi hjälper nu en av flickorna med tandställning och rättar till hennes övre tandrad efter att ha tagit bort 2 tänder som ska ersättas med andra längre fram. Hon föddes med en grav läpp och gomspalt. Det finns vänner i Sverige som sponsrar detta.
Vi har också tillsammans med våra gäster delat ut skrivböcker och pennor till ca 850 barn i Engalaoni. Vi lämnade också en stor kartong med läroböcker sponsrade av en vän i Gävle. Det var lön för många dagars slit att se glädjen hos dessa skolbarn när de såg böckerna. Våra gäster var också med på en kursavslutning i Kigongoni där det var 15 deltagare varav 9 muslimer.  På kursen lär vi ut att bygga regnvattenstankar, vattenfilter, och flyttbara dassplattor. Vi talar också om inkomstgenererade aktiviteter och om hur man t.ex. kan få en bättre ekonomi genom att använda biologiska bekämpningsmedel istället för gifter när man odlar sina grönsaker. Kursen handlar om miljön i stort och saker man kan göra på sina boplater i största allmänhet. För tre kvinnor har vi fått medel till en inkomstgenererad aktivitet. Vi kommer fara tillbaka och lämna dessa. Dessutom skall alla kursdeltagarna få komma på ett studiebesök hemma hos vår lärare Juluis. Framöver planerar vi ha ytterligare en kurs på en annan plats men vi måste vänta tills den värsta regnperioden är över då vägarna kommer bli dåliga nu här framöver med lera och stora hål.

SOMMAREN - 2010

Barnen har det bra på centret men det har varit mycket kallt denna sommar och de har varit sjuka i malaria och andra förkylningssjukdomar. Några av barnen har också under sitt sommarlov varit hos släktingar för att vi skall se hur det fungerar och om vi med fortsatt stöttning från oss kan få placera dem hos dessa släktingar framöver. Vi kommer att utvärdera detta nu det närmaste. De barn som vi har på internat under deras gymnasiestudier har det väldigt tufft. De får inte lika bra mat som på centret och framför allt är vattnet dåligt så de blir ofta magsjuka. Det gäller att utvärdera också detta och eventuellt försöka flytta dem till en plats där de kan studera dagtid. Flickan Neema som nu började sitt första gymnasieår var rankad 1:a i ett område av 3 byar som kallas för ”kata”. Vi hoppas att hon kommer fortsätta klara skolan bra. Hon läser dagtid men det blir långa dagar för henne då hon ofta får vänta länge på de små bussar som körs för att komma hem.
Alla barnen går nu i skolan och det är tufft för de små förstaklassarna att vara utan mat även om deras skoldag inte är så lång. Tanzania har lång väg att gå innan barnen kan få någon mat i skolan. Vi har försökt skicka med våra barn matsäck men då tas det ifrån dem av andra som inget har. De måste bli lite tuffare innan det kan fungera.

Nu i veckan fick vi sms och e-mail från vår matron om ett syskonpar som skulle bli utslängda på gatan inom 3 dagar. Vi har tidigare hjälpt denna familj som bestod av 4 barn och en änka som kom från Musoma ca. 100 mil från Arusha-området. Hon kom till Arusha då hon gifte sig med en ”mwaarusha” (en bofast masai). Mannen förolyckades i en trafikolycka i samband med en valkampanj. Kvinnan blir senare gravid igen med en man från Mwanza men grannarna påstod att kvinnan är aids drabbad, vilket hon inte är, och då drog mannen hem till Mwanza igen. HFC har tidigare hjälpt kvinnan till en inkomstgenererande aktivitet så att hon kunde sälja grönsaker och friterad fisk från en liten kiosk utanför sin bostad samt med skolhjälp till barnen. Det är de 2 äldsta pojkarna som går i skolan. En av dem är fortfarande i grundskolan och den äldste läser en yrkesutbildning. Sedan i januari har mamman varit försvunnen och efter mycket sökande vet vi att hon farit till Mwanza med de 3 yngsta barnen och lämnat de 2 äldre grabbarna vind för våg. Detta innebar ju att Frank den äldste inte kunde gå till skolan utan var tvungen att söka dagsverken till mat och husrum. Han har kommit efter i skolan och behöver nu extrastöd för att komma ikapp. Det känns som om hon gett upp och inte tänker komma tillbaka till Arusha.
Vi har nu tagit dessa pojkar till vårt center och de bor hos våra nattvakter. Vi ser till att de får mat och husrum så att den äldste grabben slipper göra dessa dagsverken för att skaffa mat utan kan fortsätta gå på sin yrkesutbildning. Vi försöker sedan informera mamman igen om att det är hennes ansvar och att vi kanske måste sända dem till Mwanza om hon inte kommer tillbaka. Det är ju sådana här grabbar som kan bli gatubarn om ingen bryr sig om dem. Det finns så mycket elände runt denna stora stad.

Vi har sedan 3 byar som väntar på att vi ska komma med vårt program med miljö- och aids-undervisning och om möjligt skolhjälp och inkomstgenererande aktiviteter till de utsatta familjerna.
Det beror då på hur vår ekonomi är om vi kan planera att komma till dessa byar. Vi har börjat planera för nästa års aktiviteter och de som önskar hjälp kommer i framtiden få ansöka om den och det kommer beslutas av styrelsen hur och med hur mycket vi kan hjälpa till. Ett upprop vad gäller våra ekonomiska behov finns att läsa här: Nyhetsbrev2010-08
 

VINTERN 2009 - 2010

Det senaste året har inneburit en del förändringar då det PMU-projekt som startade verksamheten avslutades i och med mars månads utgång. Därefter har stiftelsen HOPE FOR CHILDREN tagit hela ansvaret för att driva arbetet vidare med hjälp av insamlade medel .

Alla de tio barnen på centret är kvar hos oss ännu. Det var meningen att minst tre av dem skulle ha fått flytta hem till sina släktingar, men den svåra svältsituationen i denna del av landet gjorde det omöjligt att begära att de skulle ta hem barnen och få ytterligare munnar att mätta. Nu fortsätter vi planera för att en del av dem om möjligt ska kunna komma tillbaka till sin släktingar i slutet av det här året. Alla barnen på centret går nu i skolan. De 3 minsta har börjat första klass och det fungerar jättebra. Vi har under jullovet haft en lärarstudent som jobbat lite med dem och det ser ut att ha haft bra effekt. Vi fortsätter också att sponsra våra 12 utplacerade fosterbarn. Det går bra för dem och några av dem börjar sina gymnasiestudier nu under 2010. Under 2009 sponsrade vi dessutom 16 elever med skolgång till gymnasiet och några ytterligare med delar av deras behov såsom mat eller skolavgift. Vi har också haft mycket gäster till verksamheten från Sverige och det fortsätter komma turistgrupper som sedan kan bli våra ambassadörer i Sverige. Många lokala människor har också sponsrat med mat och kläder till barnen. Nu före jul fick alla barnen nya skor av en kvinna och många kom med mat och andra gåvor.

Svältkatastrofen har gjort att våra planer sprack och vi har genom stiftelsen också samlat in pengar till matutdelning. Det var trögt från början då vi vände oss till de stora organisationerna men fick negativt svar från alla, så i samband med semestern sände vi ut ett privat brev till alla våra kontakter som vi hade e-mail till. Detta föll väl ut så snart hade vi fått in 130 000kr som vi kunde sända ut. Totalt har vi samlat in 260 000kr och har för dessa pengar delat ut 90 ton mat i form av majs i 9 byar. Det blev uppmärksammat i både tidning och radio här i Arusha-regionen. Detta var inte på något sätt tillräckligt för att motsvara behoven, men ändå en hjälp för ca 5000 familjer under några veckor. Nu regnar det och majsen och bönorna växer fint på markerna men ännu kan man inte skörda på några månader. Många har heller ännu inte sått utan väntar på att den stora regntiden ska börja nu i slutet av februari. Man sår då runt den 5/2 och av den fukt som finns i jorden gror det och växer sedan när regnet kommer igen. Det är väldigt svårt för dem att ändra gamla vanor även om regnen inte kommer som de brukar. Vi får hoppas på det bästa. Fortfarande har folket det bekymmersamt och priset på majs är just nu 2-3 gånger högre än det normala.

HÖSTEN 2009 - SVÄLT I ARUSHAOMRÅDET

Svälten som drabbat det område vi arbetar i, och som vi skrev om i våras, fortsätter då det inte heller under våren kom något regn.  Kreaturen och även människor dör. I den masaiby som Morgan och Marie-Louise tillhör har det dött 10 spädbarn eftersom mödrarna inte har någon mjölk på grund av att de svälter. Förhoppningsvis kommer det regn nu under oktober men det kommer att dröja tills januari nästa år innan man kan få skördar igen. Det finns mat tillgängligt, vilket staten sett till, men folk har inga pengar då deras boskap dör och inte betingar något värde vid en försäljning. Det finns ju inget bete. Så trots att mat fraktas från andra regioner så svälter människor för att de inte har några pengar att betala den med.

Morgan och Marie-Louise har varit i Sverige under den här perioden men åker ner till Tanzania om två veckor. Medan de är i Sverige får vi hjälp lokalt av andra svenskar som vi känner väl och som har arbetat länge i regionen. De pengar vi sänder ner används för att köpa mat vilken sedan distribueras till de behövande byarna. Hittills har vi skickat ner 130.000 SEK och det finns ytterligare 40.000 SEK insamlat som Morgan och Marie-Louise tar med sig när de åker ner. Så här långt har fyra byar fått hjälp. Bilderna här under är tagna i samband med matutdelningen.

* I Keserien har nästan 700 kvinnor fått 1 debe majs ( 20 liter) till sina familjer.

* I Engalioni, har 650 familjer fått var sin debe majs. Bilden visar tydligt hur torrt det är i området.

* I Losikitio Juu kunde vi ge 2 debbar per familj. 350 familjer fick hjälp.

* I Nadiosoiti fick de 1 debe var till över 650 familjer.

Kostnaderna för maten är ca 250-300 kr/säck majs. En säck räcker ungefär en månad för en familj. Behoven är enorma just nu och alla medel vi kan få går direkt till de som behöver det. Det upprop vi försöker möta gäller 10300 familjer i 3 distrikt och 15 byar. Till alla dessa skulle det behövas mellan 3 och 3,5 miljoner svenska kronor. Så alla bidrag är mer än välkomna. Vill du vara med och hjälpa till kan du sätta in pengar på Bankgiro nr: 5471-4605 i SEB för insamlingsstiftelsen Hope For Children. Märk insättningen med 'svälthjälp'.

 

VINTERN OCH VÅREN 2009

Under våren har det fortsatt funnits 10 barn på centret. En närmare presentation av de olika barnen och framtidsplanerna för var och en av dem finns i det senaste nyhetsbrevet som kan laddas ner här.

Det planeras nu för en andra fas i arbetet ute i byarna och vi hoppas kunna starta i 3 nya byar med början i höst. Vi har just nu en ansökan om finansiering inne hos PMU (svensk Pingstmissions U-landshjälp). Det var de som stöttade vår första fas som avslutades i mars i år. Nu väntar en slutrapportering av det projektet samtidigt som det planeras för den andra fasen. Under tiden drivs nu vårt center med pengar från insamlingsstiftelsen Hope For Children.

Vi hoppas att många vill vara med och sponsra arbetet framöver då pengarna som är sökta från PMU inte kommer att räcka till så många barn. Totalt räcker de till ca 370 barn fördelat på grundskola, gymnasieskola, och yrkesutbildning. Här under följer lite siffror på vad det kostar att hjälpa ett barn till en framtid:

* Skoluniform och skolmaterial under 1 år kostar ca 425 kr. I detta ingår då uniformen, skolväska, skor samt en del skolböcker. Alla barn måste ha en skoluniform i Tanzania och har man inte det skickar lärarna hem barnen igen. Många ensamma kvinnor med flera skolbarn har inte den ekonomiska möjligheten att köpa detta och då missar barnen skolgången.

* En gymnasieelev kostar runt 1350 kr för ett läsår. Det kostar mest första året då man skall köpa en skolbänk och vara med att avlöna en del personal som t.ex. vakthållning av skolan. Sedan måste de betala till matkostnaderna på skolan samt uniform och skolböcker.

* Yrkesutbildning kostar runt 2000 kr för ett läsår. Mera om det inte ligger inom vårt område då det tillkommer reskostnader.

* Vårt Center driver vi med personal, el, vatten, mat och hygienartiklar för ca 10.000 kr/månad.

* Fosterbarn kostar 175 kr/månad

Just nu är det mycket svårt på många platser runt Arusha då regnen slog fel i höstas och det regnade mycket lite och sent. Sedan kom det heller inget riktigt regn som det ska i mars utan bara några skurar. Det kom sedan lite regn i maj men då kan man inte så och förvänta sig att majsen skall hinna mogna.

DET RÅDER SVÄLT SÅ ATT BOSKAPEN OCH ÄVEN UTSATTA MÄNNISKOR DÖR.

Vi inväntar just nu officiella brev för att kunna göra en insats för dessa människor som ingen mat har och framför allt inga pengar att köpa mat för. Priserna går upp när det blir brist och man får inget för sin boskap om man skulle sälja då det inget bete finns. Med andra ord en helt ohållbara situation för dem som svälter.

Under februari och mars var vi ute i Tanzania sex veckor för att handleda och hjälpa till så det skall fungera fram till hösten. Vi hade då också fått pengar till att hjälpa en förskola i Lioskito Juu. De fick skolbänkar i två höjder så att den högre modellen kan fungera som bord och den lägre att sitta på. Dessa bänkar kan också användas till andra sammankomster i byn. De fick även ett skåp att förvara lite skolmaterial i samt ett bord och två stolar till lärarna. Pengarna räckte också till att bygga ett cementgolv så det blir lättare att hålla rent. Senare kan man ta ner väggarna av jord och bygga upp nya med cementblock om vi kan få in mer pengar till det.



Med dessa rader hoppas vi att du vill vara med att stödja vårt arbete för de mest utsatta familjerna och barnen i Arusha området och på det sättet motverka att det blir flera gatubarn i stan.
 

SOMMAREN OCH HÖSTEN 2008

Morgan och Marie-Louse är nu hemma i Sverige för några månaders vila och rekreation. De har dock kontakt med Hope for Children och vår socialarbetare Alice varje vecka och det fungerar bra. Det finns nu 9 barn kvar på centret men arbete pågår för att finna nya familjer som skulle vilja ta hand om dem.

Den äldsta flickan på centret, Frida, slutar nu till jul grundskolan och väntar på besked om hon klarat intagningspoängen till gymnasiet. Det är nog lite tveksamt men då har vi en plan att hon skall få gå en yrkesinriktad utbildning som finns på gångavstånd från vårt center. Hennes mamma och lillebror är sjuka i aids och mamman vill att Frida skall ta hand om sin lillebror när hon dör. De andra barnen på centret mår också bra och för två av dem finns det planer för utflyttning även om det inte är riktigt klart än. En annan flicka som opererats för en läpp och gomspalt har blivit bra men hon har en ful tandställning. Det finns planer på att tandläkare skall komma ut till Tanzania och hjälpa henne så hon kan skratta utan att gömma sina tänder. Det kan kan också eventuellt bli tal om att ta henne till Sverige för detta.

Vi har sedan i slutet av maj fått vårt arbete utvärderat på uppdrag av PMU. Det blev en mycket positiv rapport vilket vi är glada för. Det arbetas nu på en ny skrivning till en fas 2 av vårt arbete som riktar sig  till 3 nya byar. Vi kommer då följa de rekommendationer som utvärderingen ger. Utvärderingsrapporten finns att ladda ner i sin helhet här.

VINTERN 2007 - 2008 

Det är nu 8 barn på centret då en av flickorna fick ett nytt hem innan jul. Hon har det bra där och vill inte komma tillbaka till oss och då känns det bra. Hon hade lite inlärningssvårigheter men har kommit till en familj där det finns 2 lärare. Hon kan därför få hjälp med extraundervisning.

För mer information om vad som händer just nu läs det senaste nyhetsbrevet: Nyhetsbrev 2008-03
 

VÅREN OCH SOMMAREN 2007 

I februari fick vi en ny flicka till centret som heter Neema. Hennes båda föräldrar är nu döda i Aids. Hon bodde sedan hon gammelmormor som själv var blind och behövde hjälp. Ingen annan ville ta hand om Neema så hon fick komma till oss. Hon går nu i klass 4 tillsammans med Christina.

En av de fosterhemsplacerade barnen Marta har flyttat hem till sin mamma igen. Mamman har varit borta från stan hemma i sin egen hemby men återkommit då man inte ville ha henne hemma pga. sin sjukdom Aids. Vi har stöttat henne med att starta ett litet hotell där hon kokar te och gör” chapati” ( en sorts bröd bakat i stekpanna) till arbetarna i industriområdet. Mamman mår för tillfället ganska bra, men säger att hon har skrivit ett brev och vill vi skall ta hand om alla hennes döttrar då hon dör.

Vi har fortsatt arbeta med inkomstgenererade aktiviteter till ytterligare 40-talet kvinnor. De har fått lamm att föda upp till försäljning.

I augusti kom ytterligare en flicka FRIDA till oss från ett av Arushas ytterområden. Hon är 11-12 år och går i 6:e klass. Hennes mamma är svårt sjuk i aids med ett litet spädbarn också sjukt i aids. Denna kvinna lever tillsammans med en sjuk man som inte är far till Frida vilket gjorde han misshandlade henne och by ledningen var rädd han skulle förgripa sig på henne. Hon är en jättegod och glad flicka som ser ut att trivas bra hos oss. Vi väntar ytterligare en ny flicka DORIN denna vecka (34). Hon är runt 5 år och har en mormor som inte bryr sig om henne utan går tidigt på morgonen och lämnar henne kvar ensam till sena kvällen. Hon har varken mamma eller pappa. Vecka 38 kom det en liten grabb på ca 5 år också från en masai by som heter Engarenaibor. Det var vårt pastors par som tagit hand om alla 3 barnen från den familjen men klarade inte av att ha alla 3 så vi tog den minste som syskon till Dorin då hon var ganska ensam om dagarna. Han har en pappa kvar i livet men som arbetar som daglönare ibland och kan inte själv ta hand om sina barn så tills han fått en ny fru och ordning på sitt liv får FILIPPO vara hos oss. Nu i vecka 39 kom det ytterligare en flicka till oss som är 4-5 år och har en förståndshandikappad mamma med flera barn och inga kända fäder. REBECKA skall vara hos oss tills en moster har byggt färdigt sitt hus och sedan kan hon ta hand om henne. Det finns massor av barn i nöd men man kan ju inte hjälpa alla men några.

HÖSTEN 2006

Under hösten 2006 har en av flickorna på centret, Flora, kunnat fara hem till sina föräldrar igen. Hon var hos oss i ca 3 månader och fick hjälp att behandla sina fötter som var fulla av jordloppor så att naglarna på tårna stod rätt upp. Hon var tidigare barnflicka i stan åt sin äldre systers barn som var en flicka på 1,5 år samt en grabb på 3 år. Storasyster gick iväg tidigt på mornarna och kom inte hem förrän sent på natten vid kl:24- tiden och ännu senare. Dessa små barn var hänvisade till grannarnas välvilja för att få lite och äta. Efter att vi kom in i bilden fick vi storasyster att gå med på att fara hem till sina föräldrar med Flora och de små barnen. Vi körde dem hem ca 8 mil bort från Arusha och de fick en säng och madrass med sig. Flora kunde sedan börja skolan hemma i byn i januari. Hon fick hjälp med skoluniform och annat skolmaterial. Vi hade sedan resten av året bara 4 barn på centret. Till någon har vi ett nytt hem men det återstår en del samtal med anhöriga innan vi kan flytta henne. Det har visat sig vara en hel del problem att flytta dem till nya fosterhem då man inte kan förhandla vart brudpriset skall lämnas då flickorna skall giftas bort. Vi fortsätter arbeta på ett bra sätt att kringgå detta.

 Vi har 10 barn placerade i fosterhem hitintills. 390 skolbarn har fått hjälp med skoluniformer, skor, skolväska samt annat skolmaterial. Vi har under året undervisat i Inkomst Genererade Aktiviteter för ett 30-tal kvinnor. Det kan ha varit en symaskin eller mjölkgetter eller en liten affärs rörelse som att sälja grönsaker eller fotogen.

VÅREN OCH SOMMAREN 2006

     Under maj månad hade vi en miljökurs i byn Engalaoni, som antagit oss som bymedlemmar. Det var mycket intressant att vara där och undervisa om hur de kan förbättra sina odlingsmetoder och anlägga kompost samt hur de kan göra en typ av madrassodling som inte kräver så mycket vatten. Vi undervisade också om HIV/aids för gruppen som bestod av 19 personer. Alla dessa var där varje dag under två veckor. De fick också undervisning i nutrition och speciellt för de som är aidssjuka. Vi byggde också en vattentank och ett vattenfilter som denna grupp sedan kan fortsätta undervisa andra i eller bygga åt folk. De fick också kunskap om hur man kan bygga en dassplatta till ett vanligt dass så man begraver flugorna där istället för att det skall vara ett hotell åt flugorna. Vattenfiltret och vattentanken byggde vi intill dispensären så patienterna kan få rent vatten till sina mediciner.
     Under sommaren var vi missionärer hemma i Sverige och lämnade ansvaret till vår husmor på centret och allt fungerade väl med både barnen, inköpen och våra husdjur. Getterna hade mått bra hela tiden. Hunden blev förstås gravid och det hade vi väl inte trott skulle hända då hon själv är väldigt liten. När vi nu kom tillbaka i augusti så har vi haft en liknande kurs som i Engalaoni för all personal på centret. De måste ju få veta vad vi håller på med ute i byarna så de kan tala om vad som pågår för gäster som kommer och besöker oss.
     Det har byggts två vattentankar i Engalaoni senaste två veckorna (september) samt att man gjort 16 dassplattor. Vi fick ju pengar till att bygga dessa tankar till skolan i Engalaoni. Alla kursdeltagarna har grävt sina dasshål och så fick de hjälp med cementen till sina plattor. Man vill verkligen ta till sig undervisningen och göra något i byn! Vi har också fått pengar till skolbänkar där i Engalaoni. Det finns över 850 elever i grundskolan och man har bara ett 30-tal skolbänkar.
     Den senaste tiden har det också löst sig med nya fosterföräldrar till våra barn på centret. En av våra nattvakter vill ta hand om Tabea. Läraren på våra kurser kom och talade om att en av de andra barnen, Agnes, tydligen är släkt på långt håll till hans fru, så de vill gärna ta hand om henne. Sedan har vi haft hjälp av en man att skriva på ett tilläggsprojekt till det vi håller på med nu och då fick jag reda på att han och hans fru inte fått några egna barn. När jag talade om vad jag tänkte så såg jag ett ljus tändas i hans ögon. Förhoppningsvis kan de ta hand om syskonparet Wilson och Christina.
     Vi har också haft studieresor till en av våra lärare. Dessa studieresor var för de grupper som vi undervisat i våra byar. Läraren har på detta sätt praktiskt kunnat visa att det är möjligt att göra det som han undervisat om. De har också fått besöka vår trädplantskola här på stationen.Våra arbetare samt barnen på centret fick också göra denna studieresa och det blev väldigt uppskattat.